Dolores heter som sagt jag och är en "fröken" på förskolan där jag arbetar.
Det är ett arbete jag trivs alldeles ypperligt på/med. Har helt underbara arbetskamrater som gör att det är roligt att gå till jobbet varje dag. Ok, vissa dagar kan det väl ibland kännas tungt, men vilket arbete gör inte det ibland.
Djur har vi alltid haft hemma hos mig sedan jag var liten, det har varit otaliga fåglar, fiskar och så har jag även haft en "sommar katt" ,hemska tanke! Ja, lilla missan fick bo hos oss en sommar som ett lån av bonden som ägde henne. När sommaren flyttade hon hem igen till gården ( ca 500 m bort) men tyvärr så blev hon påkörd under hösten.
Sedan så fick vi Ching, vår underbara chowchow hane som tyvärr blev överkörd av en fortkörare när han skulle ut och hjälpa till att valla in korna så som han gjorde varje kväll. Det var med stor sorg som mina föräldrar beslöt att ta bort honom när det visade sig hur svåra skador han hade fått av olyckan. Men en så klok hund tror jag att jag aldrig får uppleva mera.
Bums vår karelska björnhund flyttade hem till oss, en levnadsglad och mycket busig hund. Han kunde vi aldrig ha lös inne eller ute för då rymde han. Inne var han instängd i köket och mådde bra av det. När han var lös inne blev han mycket orolig och kunde inte slappna av. Ibland hände det att vi inte hade stängt dörren till köket ordentligt, då sprang han snabbt nerför trappan och öppnade själv ytterdörren mycket lycklig över att ha han rymt. Men att fånga honom det fick ske med list. Eller så var det att han själv tyckte att nu kommer jag. Han tog vi bort när han var 9 år gammal och inte mådde så bra längre.
Sedan kom det två kaniner in i familjen Snövit och Sotis två hanar visar det sig, men ack så bra det gick. De bodde kvar hemma hos mina föräldrar när jag flyttade hemifrån.
Mina stora intressen idag är våra barn som inte är så små längre och våra två hundar samt min och dotterns häst. Rida började jag göra när jag var 10 år och höll på i sex år. Sedan så tog annat över ända tills dottern började rida som 5-åring, då kände jag hur det gamla suget kom tillbaka. Så efter nästan 15 år så började jag igen och har aldrig ångrat mig en sekund. Idag har vi haft egen häst sedan 11 år. Och jag kommer nog att fortsätta så länge kroppen orkar och vill.
