Vår älskade gamla "Nickis" 11 år och 3 mån

Nicole har börjat att riktigt gammal.

Inte minst märker vi det genom att hon sover mycket samt blivit mer egensinnig. Hon hör mycket lite eller så bryr hon sig inte om vad vi säger. Hon tittar på oss med ett frågande uttryck emellanåt och då får vi visa med kroppen vad vi vill att hon ska göra.

Lite grå starr har det också dykt upp men än så länge så ser hon bra i dags ljus. Lite värre är det i kvällsmörkret där hon skäller mycket på alla spöken som finns.

Förr så hade vi henne oftast lös när vi var ute och gick men numera så måste vi ha henne kopplad för hon hör inte att vi ropar och så går hon i sin egna värld.

Kroppen är lite stel och hon har haft ett diskbråck som har läkt fantastiskt bra. Fortfarande så har hon lite förlamning kvar i bakpartiet men har lärt sig kompensera upp det med bakbensställningen. I traven kan man inte se att hon haltar men i skritt så syns det mycket.

Men ännu så är hon pigg på att följa med ut, bara hon slipper de förhatliga promenaderna som vi envisas med att hon ska göra. Då får vi dra med henne när vi går bortåt och så har vi henne dragandes framför oss på hemvägen. Det bästa hon vet är att åka bil och att få vara i bilen.

Men något som inte har förändrats det är hennes glädje att se oss när man kommer hem.