Oj, vad glad Nicole blev när lilla Perla kom hem. Perla var väl lite avvaktande mot henne och tillät Nicole lukta i rumpan, men med ett litet morrande.
Nicole har nog aldrig varit så glad och intresserad av Perla förut. Svansen gick som en propeller och vi kunde se hur öronen var högt lyftade samt att ögonen lyste. Till slut fick Perla nog och gav till ett rejält irriterat morr och skall.
Men jag undrar just om Nicole hörde det, döv som hon är. Men det är klart hon har ju alltid kunnat läsa av kroppspråket och den funktionen finns ju kvar.
Nu är det ju så här också att Nicole löper för första gången samtidigt med Perla och jag tror att de ligger exakt lika i löpet. Nicole gör precis samma som Perla viker undan svansen och vill att Perla ska nosa henne i rumpan, vilket Perla gör.
Så framöver lär jag ha en förhoppningsvis dräktig och tyvärr en skendräktig tik här hemma.
Fast jag har Galakstop till Nicole så det problemet hoppas jag kunna avhjälpa. För skendräktig har hon varit sedan hon löpte första gången vid ett års ålder.
Men vad skönt det är att ha Perla hemma igen, vi har saknat henne mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar