1 månad..

Ja nu så har Chelsea bott här en månad och det känns som om hon levt med vår familj betydligt längre.
Hon smälte snabbt in i familjen och har även smält hela familjens hjärta. Trodde nog innerst inne att det inte skulle gå så lätt som det ändå har gått. För med tanke på att man oftast tar hem hundarna som små valpar för att prägla dom på sin familj. Men med Chelsea så är det som om hon bara har bott här hela sitt liv. Helt fantastiskt!

Hon är en mycket positiv och mjuk samt lyhörd hund. Inte stressad utan cool när vi är ute bland folk och i nya miljöer. Stannar vi så sätter hon sig lugnt ner och väntar utan att efter en stund börja hoppa,dra och bli allmänt otålig. Jo det har hänt ett par enstaka gånger att hon har börjat att gnälla lite men det är inget som har varit störande.
Det ända som är lite jobbigt med henne är nätterna för när det nu börjar att ljusna vid 3.30 -4 tiden på morgonen då vill hon inte sova längre utan gå upp och då börjar springandet, tassandet på golvet.  Och hon är inte kissnödig för jag har varit uppe med henne för att gå ut då men att kissa det är hon inte så noga med då. Så oftast så får hon komma upp i sängen och ligga och gosa en stund och få lite närhet sedan hoppar hon ner igen och somnar om en kortis för att efter en stund börja om.
Det är precis som att ha ett litet småbarn igen.

Nu börjar det hända lite bus här hemma, Perla och Chelsea brottas flera gånger dagligen och varje gång så låter det som om det ska ha ihjäl varandra. Ibland går det hela överstyr och Perla tänder till på 110 cylindrar då får matte gå in och ryta ifrån och det slutar lika snabbt som det började. Men oftast så är på lek.
De kan ligga brevid varandra utan problem även om de helst har sina egna sovplatser.

Perla har verkligen accepterat henne som ytterligare en familjemedlem mycket snabbt och lätt vilket jag inte trodde skulle gå riktigt så fort. För Nicole tog det minst 9 månader innan hon hade fullt ut accepterat Perla men så var hon en betydligt jobbigare, mer gåpåig än vad Chelsea är.

Grrrrrr......voff......grrr.....

Lite mera små bus kommer allt eftersom. Som igår när jag kom hem från jobbet så hade en liten svart "höna" varit framme och gnagt på tidningskorgen och smulat sönder en hel äggkartong i massor av bitar. Perla och Nicole har också gnagt en del som  små. Nicole åt upp två stora hål mitt på mina ullmattor som valp. Perla har vi gnag spår över hela huset. Dörrkarmarna, en vävtapetsbit fattas i köket där Perla har sin filt, Garderobsskåpet i hallen samt många skor. Listan kan göras lång. Men så är hon en liten "råtta" också ;)

Vaddå gnagt? Jag var ju bara tvungen att smaka lite om det gick att äta för jag är faktiskt hungrig!!!