Borta bra men hemma bäst

Så är snart denna semestern slut och vardagen går in i sin vanliga lunk.

Har tillbringat sista veckan hos min mamma som bor i Spanien på Costa del Sol.
Hundarana har varit kvar hemma med vår dotter som har varit hundvakt. De har haft det så bra med massor av motion och lek.
Fast jag tror att de tyckte det var skönt när matte och husse kom hem igen och allt blir som vanligt.

Vi pratade om hur glada vovvarna skulle bli när vi kom hem. Och javisst blev de hysteriskt glada men de blir precis lika glada när vi har varit hemifrån i 5 min.
Så min slutsats är att något tidsbegrepp det har dom inte. Iallafall inte längre tider såsom dagar osv.
Tänk var mycket pälsen växer på en vecka! Eller om det är så att man inte ser det för man är hemmablind.
Nåväl här måste till en allmän badning och ansning innan helgen tagit slut.

Men det är ju lite till som behöver ansas och städas för det är konstigt så skitigt det blir när man inte får det städat som man vill utan det allra nödvändigast görs.

Jo, jag måste väl även berätta att jag träffade en 16 mån cockerhane vid baren som vi satt vid på kvällarna. Ägarna var ett äldre engelskt par och vi pratade lite om cockrar iallmänhet. Han var helt nerklippt och kastrerad. Nämde det att pälsen kan förändras vid kastrering och de berättade att vetrinären där nere inte ville kastrera för att pälsen blir förstörd. Tänk detta har jag aldrig hört att svenska vetrinärer skulle påpeka, här görs det ju ingen sådan urskiljning.
Det var så kul att se hur lik han var mina hundar till sättet. Han låg precis likadant med benen ( rakt bakåt), han tittade med samma mjuka blick och hela sättet var som om det hade varit Perla el Chelsea som var där. Facinerande var det iallafall.

Tjingeling