Gammal vän

Imorse när jag var ute med Perla då mötte jag en gammal bekant med sin hund Elvis.
Elvis är en  vallhund kommer inte på i nuläget vad det är för ras men,men.

För många år sedan närmare bestämt 14 år sedan så jobbade jag som dagbarnvårdare hemma och några av mina vikariebarn hade precis köpt en ursöt liten valp som de döpte till Elvis. Han var en levnadsglad och intensiv men otroligt trevlig hund. Han var en älskad familjemedlem som fick följa med på det mesta och klarade också av att fungera i sin familj utan alla dessa stressymtom som ofta drabbar denna hundras när den inte får arbeta mycket.

Nåja jag har träffat honom alltsom oftast när jag och Nicole var ute och gick och så småningom har även Perla träffat honom. Kan väl säga att Nicole inte varså förtjust i alla hundar men några få gillade hon och däribland Elvis. Med åren så har det blivit färre och färre gånger vi har setts och jag har ibland undrat om han lever fortfarande. Men så imorse träffade jag på matte och Elvis på en liten kort kisserunda.
Idag är han en mycket gråhårig gammal herre som är nästan döv och ser lite skumögt. Han har lite ont i sin gamla kropp den är inte lika spänstig som den var förut och med något litet kilo för mycket på sin mage. Men en sak märkte jag och matten det var att luktsinnet fanns kvar och han blev mycket intresserad av Perla då hon nu löper.

Matte berättade att det blir inte så långa rundor utan han vill/orkar inte gå så långt längre, ofta vill han bara gå ut på tomten och göra det som måstes och sedan gå in och vila igen.
Matte berättade även att han börjar få problem med att hålla tätt efter han har kissat. Hon skrattade och sa att han är som alla de gamla gubbarna på hemmet där hon arbetar lite problem med blåsan.

Men att se honom vid denna höga ålder utan alltför stela höfter och fortfarande intressera sig för goda tjejdofter var underbart.

Gamla hundar är så underbara på sitt sätt så personliga och på något vis lite visa också.