Konkurrens

Visst så är jag medveten om att det inte kommer att bli helt lätt att ta in en halvvuxen tikvalp i familjen.
Men Perla kommer att vänja sig så småningom. Hon är ju ändå van vid att det har funnits annan hund i familjen tidigare. Det är ju det senaste halvåret som hon har varit ensamhund efter att Nicole fick vandra vidare till hundhimlen.

Vi hade ju en annan tik på prov förra sommaren för att se om det fungerade. Och visst så vart det rejäla markeringar från hennes sida.Holly fick ju sig ett hugg i öronlappen men det blev inget värre än att det slutade blöda efter stund och jag tog på lite penicillinsalva för säkerhets skull. Värst var det vid matsituationen och det löste jag genom att alla tre hundarna åt i skilda rum. Här ska vi ha matro! Absolut inget sjafs om mat osv, det är så enkelt att dela på dom. Efter två veckor så hade hon accepterat Holly och hade precis börjat att kissa över henne, då vi beslöt att lämna tillbaka henne för att det inte fungerade med mina män i familjen då Holly var rädd för dom. Så att vi lämnade tillbaka henne var inte för att det var problem med Perla utan med Holly!

Kan väl säga att Nicole accepterade Perla efter 9 månader, men älskade henne aldrig. (Det var ju egentligen inte så konstigt för hon hade ju varit ensamhund i 8,5 år.) Och det kan jag tycka räcker. Visst flög Nicole och Perla ihop ibland så det rök flisor om det. Och ja, jag blev faktiskt biten i handen av misstag en gång när jag skulle sära på dom. Men det är ju tikar, som har sina cykler precis som vi kvinnor. Pms har väl de flesta hört talas om :)

Så visst blir det tufft ett tag men går man in med tanken att det inte ska gå då fungerar det ju inte. Så därför i min värld så är det jobbigt ett litet tag och sedan så blir det okej.

Så i juni börjar mitt nya liv med en råtta och en sothöna.

Och så ett kort från sommaren 2010 -

 Sommaren med Holly :)

Perla, Nicole och Holly njuter av badet i Skärsjön